Viktresan, ja…

Det är många som undrar om den så kallade viktresan. Ja, en sån har jag ju gjort. Eller snarare har jag gjort en resa där vikten varit en del. Cirka 30 kg på drygt ett år har rykt, och jag ska berätta om det, det ska jag. Måste bara konferera med min ledsagare i mörkret Kakan om hur det ska gå till. Måste bli rätt. Jag har mått fan så dåligt i mina dar och hurtiga, peppiga träningsbloggar har inte fått mig att må bättre vill jag lova. Men klart jag ska dela med mig, snart!

Roligt, bilden till vänster är i vintras, då hade jag redan gått ner väldigt mkt och var så glad att jag fick på mig dessa shorts, de satt tajta som ett par trosor men på kom de, yessss! Satte på dem imorse och där har ni bilden till höger.

 

Min mest harmoniska stund.

God morgon! Ligger och suger i mig baljor med livets vatten; kaffe, och kollar morgonnyheter. Detta är min favoritstund, alla dagar var jag än är. Tidig morgon med kaffe och morgon-TV i sängen, GAH. I Sverige brinner förorten (just nu någon polisgubbe som ba ”Åh de e så dumt, det vet man väl att våld och detta beteende inte leder nån vart”. Kanske analysera var den enorma frustrationen föds istället??? Ingen bränner bilar för att det är kulellerföratt de är onda. Förståelse och konstruktivitet people!). Och i Oklahoma är massvis med människors liv förstörda på grund av moder naturs nyckfullhet.

Världen är konstig karusell och jag antar att det bara är att hold tight när det är som värst, och försöka att enjoy the ride när det är som bäst. Och så göra lite skillnad också, det vore nåt. Det är vad jag tänkte göra när jag blir stor!

PS. Det verkar vara nåt knas med bilder, att folk inte kan se alla. Inte bra! I’m on it!

No place like home.

Det är fint att va hemma, så mkt starkare nu. Rensat upp lägenheten, ni vet inre oordning kräver yttre ordning. Då hittade jag en knasig bralla från Bik Bok som jag aldrig använt, förmodligen för att de varit för tajta som de mesta av mina kläder. Och som de flesta av mina plagg sitter de nu löst och härligt.

Mitt inre kaos, ja. Det är så många som har mejlat angående mitt inlägg om min bipolaritet. TACK. Jag berättar så gärna om det, men det är komplicerat. Just nu är jag fortfarande lite skakig efter min krasch, men som sagt även stolt att jag använde så mkt av det jag lärt mig de två senaste åren för att kunna resa mig. Just nu ska jag bara försöka ta en dag i taget och endast och ankom göra saker och omge mig med människor som får mig att må bra och inte stressar mig.

Intervaller!

Imorse var jag och syrran och körde intervaller i vår så kallade mördarbacke. Kutade upp och gick ner TIO gånger (10!), fyfan i helvete! Men en har ju hört att intervaller är det bästa, och endast det bästa är ju som bekant bäst nog. Dock måste jag säga att min kondis är BETYDLIGT bättre efter dessa två månader i LA, mkt tack vare hajkingen tror jag. Det är ju inte direkt några powerwalks på plan mark där, detär krig uppför berget, vareviga dag.

KÄMPA!!

 

 

 

Nu fast då.

OMG trillade in på memory lane här av en händelse när jag kollade igenom gamla bilder. Vilket jävla år det varit va. Här är bara början på det:

För ett exakt ett år sedan firade jag min 29-årsdag (SÅ glad), för att direkt efter ge mig ut på vad som i retrospekt kanske var livets resa. California roadtrip!

Stop numero 1: San Francisco!

Stop #2: Napa Valley!

Sen Big Sur (kanske vackraste platsen jag besökt).

Sen styrde vi mot Madonna Inn. Som Barbies hus på acid typ.

Sen sjöng vi oss in i LA:

Sen ett litet pit stop i Grand Canyon:

(Nä precis, ingen behå)

Och mina damer och herrar, den storslagna avslutningen. Vegas med tillhörande bröllop!

Väskan, ja.

Jag vet, den är magisk. Helt enkelt MAGISK. Vilket mood jag än är på blir jag ALLTID vid god vigör när den rullar ut på bagagebandet. Allt kan fan gå åt helvete, as long as I have my fina resväska. Tyvärr måste jag meddela att jag köpte den på nån liten souvenirboutique i Las Vegas för ganska exakt ett år sedan. På The Venecian tror jag bestämt. Kanske inte helt lätt att svänga förbi där, men det är oundvikligen svaret på frågan om var den är inhandlad. Puss.

I’d rather be a dick than a swollower.

Vi MÅSTE ju älska Kanye, vi bara måste. Jag tycker att hans storhetsvansinne är så underhållande och faktiskt helt jävla fantastiskt. Ett sånt skruvat narcissistiskt geni han är. Igår eller förrgår eller vad det var (var i luften nåt dygn ok då är det lite svårt att hänga med) premiärade han sin nya singel ”New Slaves” på 66 husväggar i 10 städer världen över. Alltså vem kommer PÅ en sån sak?? Genialiskt. Här är en liten snutt från en vägg i Brooklyn, NY:

Hemma nu.

Nu ligger jag sked med min stjärna till syrra, och kollar mello såklart. Att en skulle ha turen att få en sån alltså. Hon är min bästis, terapeut, mamma och storasyster på en och samma gång, fast hon egentligen bara är en lite pluttis. Stockholm är vackrare än någonsin och mitt hjärta är varmt. Nu ska vi se om en kan sova trots att det snarkades ganska så gött ca 13 timmar nonstop på flyget. Imorrn är det söndag i Stockholm och om inte det är mysigt så vet jag inte vad!

Den oljan.

Oljan utan motstycke är denna. C. Booth Tahitian Monoi Dry Oil Spray. Doften känslan effekten är magisk. Finns på Rite Aid (kvartersapotek typ) för en spottstyver. Inhandla om du är i USA. Enda problemet är att jag inte kan använda den utan att sakna min älskade Vanessa så det knakar i själen, det är helt och hållet hennes upptäckt detta. Men nu ses vi ju så snart så snart. Inoljade och härliga.

Packad och klar.

Nu ses vi hemma i Stockholm hörrni!